Back on My horse

Jag skrev för ett litet tag sedan att Cardo (min häst) varit superpigg efter det att han haft en stukning på ena benet och fått stå i boxen ett tag. Jag har varit så orolig och nojig sedan dess. Jag målar upp olika senario. Ett är värre än det andra. Men det slutar aldrig lyckligt om vi säger så. Idag var första dagen jag var där efter incidenten med att han sparkade bakut och var allmänt tokig.

Och allt gick bra, han var samma gamle trofasta tjänare igen. Samma gamle gentleman. Det var till och med så att jag tyckte galoppen gick en aning slött. Som det kan vara … all denna oro, denna stress, detta ödslande av negativa tankar och sen händer ingenting. Men jag har alltid känt att det är bra att vara förberedd på det värsta då blir det oftast bättre. Men jag vet inte nu längre.

Jag är så less på mina tankar och mina demoner för tillfället. Inget kan få stopp på dem, det skulle kanske vara vin. Jag dricker bara rött. Så ett par glas vin skulle nog muntra upp. Men jag dricker nästan aldrig, Prozak hjälpte ett tag. Absolut, värsta dundermediciner. Jag gick runt och jollrade, men är det vägen ut ur tanke kaos. Att döva sig med prozak resten av livet.

Nej jag får nog leva med dessa grävande tankar. Mörka tankar om allt som tar över min hjärna och gör mig rädd, i stort sett hela tiden. Det är ingenting som märks utåt. Jag är en krigarkvinna och en skådespelerska. Glöm inte det, jag visar bara det jag har lust med. Det andra bara ligger där och gror. Kommer jag explodera tillslut, inombords. Eller vad händer med allt det svarta, som maler och lagras där inne. Vad händer? Vad händer?

11 kommentarer

  1. Kära Carolina, vad härligt att ridningen kändes bra! Angående de ockupperande mörka tankarna…Fy så tufft för dig. Rädsla är en väldigt tung känsla att bära. Jag tänker flera saker: ibland är vi så biologiskt skapade att det är så att vi behöver psykofarmaka för att känna oss tillfreds. Det är INTE ett tecken på svaghet utan bara att det biologiska behöver lite hjälp så det blir balans i signalsubstanserna… Om det kändes bra så kanske det var bra för dig..? Men det är väldigt klokt att samtidigt tänka på alternativ. Jag har förstått att du är väldigt andlig av dig, har du nån gång bett att få tala med en präst om det du upplever? Ibland kan det vara trösterikt. Och med risk för att bli långrandig (förlåt!) men jag tror också att körsång är bra för alla! Sist men inte minst nåt som jag skrivit förr: vad tror du om att undervisa? Du besitter ju en massa erfarenhet och kunskap… För barn och vuxna – folk skulle älska dig med ditt glada, öppna sätt och härliga djärva idéer! Allt gott. Kram

    1. Carolina Gynning

      Hej Julia! Tack för ditt långa svar, jag är så avis på alla som bara verkar glada hela tiden. Som verkar var okrossbara. Dessa människor som man följer på instagram som bara är så jävla glada hela tiden. Ja det kanske är så att psykofarmaka är bra men jag är rädd för att den på något sätt stänger av mina andliga sidor. Att jag bara går in i någon fejad värld. Jag kanske måste känna allt för att lära känna mig själv bättre. Det är en jävla balansgång. Jag tror också att jag måste vara mer i kyrkan, jag älskar kyrkor. Jag älskar alla gamla vackra byggnader. Jag älskar att känna samhörighet som man kan göra i en kör. Tack för ditt svar igen och Kärlek till dig Love C

      1. Kära du, vet du vad jag tänker när jag läser det du skriver? Att du…vill klara av att bära hela världen på dina armar. Och det orkar ingen. Det ska ingen BEHÖVA varken göra eller känna att man måste. Vi finns till för att…ja, helt enkelt existera. Och ta emot Guds kärlek. Så svårt och så enkelt… Beträffande att psykofarmaka skulle stänga av dina andliga sidor tänker jag såhär (jag är inte sjukvårdsutbildad men har egen erfarenhet av olika läkemedel då jag precis som du har levt mitt i starka kaostankar och stor rädsla) och förlåt om det blir långt: det allra viktigaste är: det finns INGENTING som kan ta oss ifrån Guds famn. Ingenting. Men naturligtvis så vill vi känna våra känslor av glädje, sorg och närhet till Gud och inte bedövas. Förr var medicinerna MYCKET trubbigare vilket gjorde att många fick ett avstängt känsloliv och det vill självklart ingen uppleva. Idag är det helt annorlunda och jag vet såklart inte vad som behövs i ditt fall men KANSKE är det så att en mycket låg dos av ett tex ett SSRI-preparat kan lugna tankarna. Så att du får vara Carolina fullt ut. Fundera och tala med en läkare om saken :).

        Och att andra människor verkar starka och lyckliga hela tiden tänker jag är vår tids största illusion. Och vi är många som förvillas att tro att det är så. Men det finns sätt att…tja, få en mer nyanserad bild av verkligheten. Det säger så mycket också när du beskriver att du tycker mycket om kyrkor och gamla byggnader (här har du en till 😉 !). Det säger nåt om en längtan hos dig som jag tänker är VÄLDIGT viktig att lyssna till. Många kyrkor är öppna dagtid. Kanske göra det till en vana att några gånger i veckan gå in och tända en ljus och be en bön… Som du märker kan jag skriva hur mycket som helst om det här men det beror dels på att jag följt dig i många år och tycker om dig. Men också på att jag vet vad det är att leva i rädsla och skräck och att det går att finna ljus genom sin tro. Förlåt om det blev långt. Finns här om du vill bolla tankar kring medicinering, tro och hur man kan slippa se all perfektion tillika illusionen om att perfektion är det som gör oss glada omkring sig. Allt det bästa till dig Carolina. Kram

      2. ps kör är bland det bästa som finns! Här finns några lokala alternativ för dig som bor på Ekerö 🙂
        https://www.svenskakyrkan.se/ekero/korer

  2. Man bedövar sig inte med Prozac, det tillför vissa signalsubstanser som man har för lite av i hjärnan. Så varför inte fortsätta med det? Dock finns det betydligt bättre, mer effektiva mediciner.

    1. Carolina Gynning

      Hej Elin tack har du några tips på några bättre tabletter?

      Love C

      1. Jag tar för närvarande Sertralin, och dom kan jag varmt rekommendera! Dom har bättre effekt på just ångest, till skillnad från Prozac som verkar mer på dom depressiva symptomen.
        Sertralin förbättrar även impulskontrollen, vilket är ett stort plus, och aggressivitet om man har sådana problem. Och du behöver inte vara orolig för att din kreativa sida dämpas pga av medicinen, ger ingen sådan effekt. Du kommer liksom inte gå runt å känna dig medicinerad på ngt vis, utan bara mer tillfreds med allt. Och skulle dom inte fungera på en gång se ge inte upp! Det gäller bara att hitta en dos som funkar, dock så fick jag effekt på en gång så kanske blir så även för dig? Jag har inte upplevt en endaste biverkning heller.

        Det FINNS en väg ut ur dessa känslor, jag lovar. Inte så att dom försvinner till 100% för alltid, men så att det inte längre blir ett hinder i vardagen. Du behöver inte leva med dessa känslor Carolina. Du är värd att må bra, kom ihåg det!

      2. Vill även tillägga att skulle sertralin inte ge önskad effekt så finns det massa andra mediciner att prova också. Lycka till!

  3. Känner igen katastroftankarna och ångesten, för mig hjälpte KBT att vända tankarna och förstå att det inte går att alltid ha kontroll i livet. Rekommenderar dig verkligen att testa denna terapiform!
    Olika substanser och alkohol hjälper bara för stunden och det är mer tillfredställande att klara sig utan.
    Sköt om dig!

  4. Carolina Gynning

    Hej Maria! Jag gjorde faktiskt KBT för längesen men ska nog gå tillbaka och köra det igen. Tack för tipset!

    Love Carolina

  5. Fina Carolina. SOM jag känner igen mig. Vissa dagar sorgefria men de allra flesta fulla av orostankar, rädsla för att inte klara av livet, bli galen, tappa glädjen… det är hemskt! Terapi är bra tycker jag, men att försöka undvika stress är viktigast! Stress och krav gör min ångest 10 resor värre.
    Vi måste våga prata om ångest, att det är normalt och inte skamfyllt. Tack för att du delar med dig! Och om du inte läst ”drunkna inte i dina känslor” av Maggan och Doris nånting… Gör det!!

    Kram

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *