Dipp igen

Kan inte förstå när den här dippen efter skilsmässan ska försvinna.

Vårt förhållande hade varit skit länge så det var mer eller mindre på tiden att vi separerade. Men det gör ju inte saken enklare tydligen. Jag trodde att jag skulle flyga högt över ängarna istället kändes det som att jag kraschlandade med ett flygplan ut från ett berg. Jag har mått fruktansvärt dålig,känt mig misslyckad. Tagit på mig skulden själv när det verkligen inte bara är en person som gör att en relation kraschar.

För ett tag sedan tyckte jag det släppte men nu är jag nere i grytan igen. Jag gör allt för att se det från den ljusa sidan men vissa dagar klarar jag inte det. Jag bara gråter och gråter. Tur att det är soligt ute så att jag kommer undan med att dra på solglasögon vart jag än går. Bakom mina solglasögon där faller tårarna.

Gråter för allt, påminns om saker. Tror att mitt beslut var felaktigt osv.

Men det var det inte, och jag är stark och snart ska jag må bättre. Det har jag lovat mig själv och jag har kastat upp den önskan till universum.

Snälla ni som gått igenom en separation med små barn gå in och kommentera. Jag behöver ert stöd och vill läsa om det ni känt.

Imorgon ska jag till Paris på spännande uppdrag,jag är så himla lyckligt lottad som har mitt drömjobb. Men jag måste bli lycklig i livet på alla plan. Det är jag fan i mig värd. Inga mer destruktiva relationer och negativ energi, nu börjar mitt liv.

Love C

35 kommentarer

  1. Rekommenderar att läsa ”From Tears to Triumph” av Marianne Williamson. Mycket stärkande när man går igenom omvälvande livsprocesser, man bottnar i en förlösande förståelse och större självtillit på djupa plan. Hoppas att det är till hjälp.

  2. Jag har alltid valt relationer som jag tror ar ”ratt”. Men det visar sig att efter ett litet tag att jag blev attarherad till exakt samma man i ett annat yttre. Allt upprepar sig.

    Forra veckan signade jag en lease pa en lagenhet for mig och barnen. Jag kande mig sa stark, jag skulle antligen bryta monstret. Men sa grater barnen efter pappa som dem alskar mer an allt och han sager att NU ska han andras och att om jag gar att hans liv kommer vara forstort. Sa jag lovar att stanna…. Har aldrig kant mig sa misslyckad, tillbaka pa ruta ett igen.

    Du ar sa stark, det ar bra att grata, bra att allt kommer ut. En dag kommer jag vara lika stark som du <3 En dag kommer du kanna dig lika stark som jag kan se att du redan ar.

  3. Jag och barnens pappa har varit separerade i drygt två år. Båda barnen var under fem när jag flyttade. Det som avgjorde det för mig var att jag kände att jag kunde inte sitta där på hemmet när jag var gammal och känna att varför tog jag inte chansen att göra mig själv lycklig medan jag hade möjligheten… Magkänslan var så stark! Vi passar inte ihop. Pratar på olika frekvenser, når inte varann osv. Jag har inte ångrat beslutet en sekund men jag har gråtit, saknat och sörjt ändå. Det är en sorg och en livskris! Man får en helt ny identitet, en helt annan plats i samhället. Blir en pinne i statistiken. Varenda gång när jag skulle lämna barnen det första halvåret var jag svimfärdig av sorg, benen bar knappt. Nu är det fortfarande sorgligt men jag kan hantera det. Det kommer du också att göra! Det måste ju till tid för att gå igenom och bearbeta en sån här sak. Gråt på. En dag kommer du märka att det var längesen du grät, livet blir ljusare och gladare. Gör saker du tycker är roliga när du inte har barnen, inte bara sånt som du måste. Tillåt dig själv att ha kul. Och håll ut! ❤️

  4. Jag valde att separera från min man efter fyra år i förhållande. Jag levde efter reglerna i samhället och hur man ska bygga upp sitt liv. Man, jobb, fint boende och så småningom barn. Hela min värld kraschade totalt då jag blev lämnad kvar själv utan alla band till han och hans familj och vänner. Jag valde att vara själv men aldrig att vara ensam. Hamnade i en livskris och djup depression. Grät floder om dagarna. Men vet du Carolina. Jag läste din blogg och du gav mig på något vis styrka. Idag mår jag mycket bättre och har funnit mig själv. Vissa delar är skadade men kommer
    även de läka. Precis som ett beroende krävs en tid för att bryta mönster och banor och finna nya. Se det som att du är på upptäcktsfärd! Du kommer finna alla dina pusselbitar på livets stig. Hoppas jag sänt dig lite styrka tillbaka som du och din blogg gav mig. Kärlek <3

  5. Det är sunt att sörja efter en separation, utan rannsakan och sorg är det omöjligt att gå vidare utan djupa sår. Att få tillfälle att börja om och fokusera på sig själv istället för en parter/relation kan göra att en person utvecklas. Ta denna tid med dig själv, den kanske aldrig kommer igen. Vilka dåliga mönster upprepade jag? Vad har jag för behov i dag? Hur kan jag ta hand om mig utan att skada mig på nytt? Vad för beroenden och strategier använder jag som egentligen skadar mig själv och andra? Gör en inventering av dig själv efter att den värsta sorgen lagt sig. Att gråta är effektivt eftersom det lösgör energier. Ta den tid du behöver. Lycka till! Tycker om din blogg.

  6. Misslyckande är det väl inte, du har lyckats med så mkt annat. Men förstår vad du menar. Har du frågat dig själv vem som verkligen är värd dina tårar? Vem är värd att du mår som du gör?! Det är kanske tanken på att se honom med någon annan som får dig att må dåligt eller att det känns som den andra sidan är helt likgiltig som får igång dina tårar. Med allt annat så klart,alla högtider och alla andra viktiga beslut. Men nu är det som det är och man måste bara blicka framåt. Lägg det en stund i frysen allt som hänt och låt det va där ett tag och säg till dig själv att det här tar jag hand om så småningom. Och försök att njuta av dagen av livet av dina barn. Unna dig själv allt det du är värd. Låt dig bli uppvaktad och öppna upp dina ögon, kärleken finns överallt och den kommer in överallt den kan öppna varje låst dörr. Åk till Monaco, Ibiza dansa skratta och njut , du vet aldrig när livet tar slut. Ska du verkligen sitta och va ledsen. Dagen igår kommer du aldrig få tillbaka, vill du verkligen spendera bort den på det viset. Din tid är dyrbar, allas tid är dyrbar. Men man glömmer det så lätt och tror att man kommer leva i en hel evighet. Tänk så mkt annat du har i livet, dina barn, dina vänner,dina föräldrar och tänk på dem som inte har något. Ryck upp dig Carolina, livet är en fest och du är bjuden!

  7. Jag levde (i mitt hjärta) med min bästa kompis vilket jag förstod inte var rätt men att ta beslutet att separera var självklart inte lätt ändå då vi hade det bra och skrattade ihop men jag var inte kär… En insikt som hjälpte mig var dock att om inte ens barn ser riktig kärlek mellan sina föräldrar så kommer de aldrig själva veta vad de själva ska eftersträva efter … Separationer är jobbiga och självklart har ni er egna historia med anledningar som är personliga men man brukar säga att man måste först och främst ta sig igenom alla säsonger då ni har levt ihop länge. Alla känslor man har i samband med en skilsmässa är mänskliga för även om du har superkroppen så är även en superkvinna sårbar och mänsklig vilket du ska vara glad att du är.

  8. Carola Thoren

    Det känns bättre efter ett tag men tyvärr går det upp och ner i början. Jag separerade när min dotter var 3 år och man känner tyvärr tvivel i början fastän man innerst inne vet att det ej fanns nåt annat alternativ. Du mår snart mycket bättre och ser positivt på allt igen.

  9. Hej Carolina! Jag har inte gått igenom en skilsmässa själv men tänkte ändå skriva lite. För jag tycker det låter helt naturligt att du fortfarande blir ledsen, det är ett sätt att bearbeta det som har hänt. För även om det är rätt beslut så är det ju en väldigt stor grej och det blir ju extra känslomässigt för att det är barn inblandade. Tror att du behöver gråta och tänka på det för att bearbeta, det är nog det som kommer göra så att du mår bättre. Har förstått att du har en rastlös själ, men ge dig själv tid att vara ledsen. Njut när du kan och var ledsen när du är det. Förstår att det är jobbigt man vill ju helst slippa alla hemska, jobbiga känslor, men dom kommer nog släppa av sig själva ju mer du låter dom komma, det och att tid passerar. Huvudsaken är att du vet att du har gjort rätt beslut! Om du orkar o.s.v så kan du ju använda din kreativitet och måla ur dig skiten också (brukar jag göra, vilket kan kännas så bra, men det brukar du också säkert göra), Fast ibland orkar man ju inte det heller.. All kärlek till dig <3 <3 <3

  10. Tvivla inte på dig själv, det kommer du ingen vart med. Du vet att Du har fattat rätt beslut! Men.. ont gör det ändå och det kommer och det går. Det viktigaste av allt i en separation är att ni föräldrar är vuxna och beter er rätt mot varandra, var schyssta, ödmjuka, respektfulla och visa vägen för era barn att det går att finna lycka ändå. Jag lovar att det kommer att bli bra och du kommer att bli starkare för varje dag.
    All kärlek.. Tina

  11. Allt har sin tid, gråt o gråt ge inte dig själv skulden. Man är 2,men typiskt kvinnor att lägga skuld på sig…som allt annat kommer du gå igenom och klara detta.. starka duktiga kvinna….ta en dag sänder…

  12. En skilsmässa är en kris. Det är naturligt att det är jobbigt, och att det kommer och går. Det kan nog ta ett år och alla årstider och högtider innan det är bearbetat. Ta hand om dig och ta mer promenader och motionera.

  13. En relation tar aldrig slut, den förändras bara. En grundinställning som kan skänka kraft tycker jag. Snart har ni hittat en ny form för er relation. Det tar lite tid men det blir bra! ❤️

  14. Carolina, I do not know you or your ex. But I have followed you for years and being an artist myself I sensed that he did not understand you. Never compromise with love. Find someone who adores YOU. Be a team. Believe in it. If you do not feel deep in your heart that he is a good person, then move on. You’ll know within a few minutes. Don’t go for looks, go for the person. Find someone as crazy and forceful as you, but structured. It IS possible. -and remember, it is always darkest just before dawn. ❤️

  15. Jag var den som blev lämnad och det var ungefär samtidigt som er separation. Men vi hade det inte bra. Jag grät ut några dagar innan vi tog beslutet hos en vän för jag visste att jag vill inte att mina döttrar själva ska hamna i en sån relation som vi hade.
    Ett misslyckande kände jag också att det var. Min chef sa nåt som hjälpte nämligen att det är vanligt. Och det är vanligt med skilsmässa. Alla olika typer av personer skiljer sig. Jag är lite av ett kontrollfreak men detta kunde jag inte kontrollera eller lösa. Det har varit nyttigt att se. Sorgen kan man inte heller kontrollera. Den kommer ibland men det blir bättre. Lev mycket i nuet och tillåt dig att vara glad de stunder du är glad.
    Jag har också två små tjejer och jag finner styrka i att se oss som tjejligan. Mitt ex och jag har en bra relation och jag hoppas det håller i sig. Ett tips är att försöka vara den bättre människan. Svälj sånt som inte är absolut nödvändigt att reagera på. Tjejerna mår bäst när föräldrarna samarbetar! Lycka till!

  16. Du ska ha en konstnärstyp och det går över. Dejta lite olika män när du orkar och vill.

  17. hej Jag heter Eva blev dumpad efter 25 år o 2 barn o för en som är 25 år yngre än min fd han 55 hon 30 ..Snart 2,5 år sen men bor jkvar med alla hans saker han vägrar hämta o står kvar på kontraktet o betalar halva hyran fortfarande fast ingen kontakt. Träffar våra vuxna barn mkt lite o ena inte alls, Tar tid o glömma brukar tänka 5 år och överallt minnen men blir bättre o bättre tills förlovningsdagen el midsommar el jul då kommer dipp men man reser sig o kämpar på ..Han är inte värd mina tårara men jag önskar du kommer vidare o har stöd i nära o kära o i din närhet. Jag tar 1 dag i taget vissa bra ,vissa sämre …Snart ses på bröllop med han o hans nya ..kul Nej men måste för visa jag är starkare o klarar detta för mig och mina barns skull…Kram Eva

  18. Hej fina du som delar dessa känslor, så starkt gjort.
    Kan relatera precis till allt du skriver även om jag gick igenom allt för detta för ca 12 år sedan, då var min dotter 3 år.
    Jag kände precis som du, misslyckad och skämdes som om det var jag som var svår att leva med. Och fullkomlig ångest över att inte få vara med mitt barn hela tiden. Saknaden när hon inte var hos mig var så stor att jag vid många tillfällen tappade fotfästet total. Vänner fick plocka upp mig när jag fick panikångestattacker och inte kunde andas osv. Sov ibland hemma hos vänner över hela helger för jag inte klarade av att vara hemma i själv i tystnaden. Jag gick i terapi i flera år och sakta så återvände livet. Vid ett tillfälle var jag i New York och mådde då så bra och tänkte att jag ändå har möjligheten att göra detta själv nu samtidigt som jag har världens bästa, mitt barn, hemma. Att jag ändå har ett bra liv.

    Jag tror även jag har varit mer närvarande som mamma den tid jag haft med henne. Nu är hon tonåring och börjar leva sitt eget liv (svårt med men mer enligt naturen). Det blir helt klart bättre med åren, tiden läker alla sår, men det tar sin tid och måste kanske få göra det. Man får försöka fokusera på allt fint man har och göra saker som får en att må bra och vara med människor man mår bra av för att få kraft och livslust.

    Men än idag är sommaren en svår tid för mig, ur rutiner och längre tid ifrån varandra.
    Men det kommer att bli bra, jag vågar nog lova det.
    Stor kram.

  19. Kram!

  20. Skilsmässa är när man var gift, inte sambo.

    1. Ordpolis! Känslan är lika jobbig oavsett om man är gift el sambo

  21. Att respektera & värdera dig själv är aldrig ett misslyckande. Det är skitjobbigt & så jävla ledsamt att behöva gå igenom, att behöva bryta upp & ta klivet ur en osund relation. Men du har antagligen gett för mkt av dig själv, gjort avkall, kompromissat & försökt att hitta lösningar- fast du innerst inne vetat om att det går emot sin instinkt. Du vet den där känslan som sitter djupt inom dig, den som så länge sagt att ”det här är inte rätt”!! Dina barn förtjänar en mamma som är lycklig på alla plan & det hade de inte fått om du stannat.
    Låt dig ha ledsna dagar, men ta inte på dig hela ansvaret att ni gick isär. Ni var två. Du är värd det bästa & dina barn behöver en lycklig mamma. Det kommer bli bättre!! Kramar

  22. Du är stark och ge tiden chans att sörja.
    Vill ge dig feedback på dina bilder på barnen senaste tiden- de ser så mycket gladare och lyckligare ut, det lyser om dem <3

  23. Låt dig vara ledsen, helt normalt. En styrka också att kunna visa och släppa fram känslor. Det blir bättre! <3
    Kram

  24. Härräguuud va synd det är om dej då.

  25. så mycket fina stärkande kommentarer <3

  26. Issa Nilsson

    Hej Carolina! Minns fortfarande hur jag mådde då jag separerade för 25 år sedan! Trots att det var på mitt initiativ mådde jag riktigt dåligt lång efter att han flyttade. Vi hade en son som då var 2,5 år. Jag tänkte, precis som du , om jag hade tagit ett felaktigt beslut. Ville bara minnas de fina vi hade upplevt. Men tvingade mig att istället lyfta fram vad det var som var fel i förhållandet. När jag kort efter separationen såg honom gå hand hand med en annan kvinna, brast det för mig totalt. Att de efter bara 6 månader förlovade sig… vi var aldrig förlovade trots 8 år tillsammans… Det var MÅNGA dippar, men jag fick peppa mig själv med att tänka att det bara kan bli bättre för MIG. Skönt att ha vänner som man kan ringa och gråta ut. Barnen tvingar en att fungera i vardagen. När tankar kom om en återförening sa min gamla farmor till mig att jag skulle se förhållandet som ett snöre/rep. När man klippt i det så kan man knyta ihop det igen, men det kan aldrig bli som det en gång var. Du är en förebild till så många , tack för att du visar din sårbara sida också. Du är stark och du kommer starkare ur detta. Stor kram från mig // Issa

  27. Tyvärr är det alltid barnen som blir lidande för att vuxna inte kan komma överens utan väljer att istället gå skilda vägar. Vuxna människor är rustade för att tåla hårda vindar och orkaner, men barn har inte den erfarenheten utan är mycket skörare och tar en skilsmässa väldigt hårt, i synnerhet genom skolåren. Även om man träffar en ny, så känner ett barn alltid en oerhört stor sorg över att inte få känna det beskydd och den trygghet som en riktig familj kan ge, i synnerhet när båda föräldrarna är helt normala och utan sociala problem, och ni tycks ju inte tillhöra den gruppen av människor som har sådana problem och därför måste gå skilda vägar.

    När mannen träffar en ny, om man varit självsäker på honom tidigare, så försvinner den självsäkerheten omedelbart, helt plötsligt får man upp ögonen för honom och inser att det finns massor av andra kvinnor som vill ha honom, och då inser man också att man kanske tog ett alltför snabbt ogenomtänkt beslut som man aldrig någonsin kan backa för, när man inser att han har faktiskt gått vidare med en ny tjej, då gör det väldigt ont inom en. I synnerhet om mannen träffar en yngre tjej och kanske får nya barn med, då mår man ännu sämre, för då inser man verkligen att han aldrig någonsin kommer tillbaka och en sådan känsla är oerhört plågsam, och man kommer aldrig riktigt över den. Har gått igenom samma sak som dig, och det som varit mest smärtsamt är att veta att man varit delaktig i att ens barn inte fick leva ett vardagsliv med sin pappa alla dagar i veckan året ut. Ja det är verkligen ett helvete. Det är också oerhört jobbigt att inse att ”gräset aldrig någonsin kommer att vara grönare på andra sidan”, eftersom varje intensiv kärlek alltid alltid övergår till vardag och blir lika ”tråkig och tjatig” som den tidigare var. Jag tror att många förhållanden hade kunnat räddas om föräldrar insåg att de måste tvinga sig själva att ta en weekend tillsammans utan barn på hotell 1 ggr per månad, att påminnas om vad det verkligen var som gjorde att man föll för varandra från första början, då kommer oftast passionen tillbaka och man påminns om hur lycklig man egentligen kan vara, och att man då oftast tänker till och inser att man kanske inte har det så dåligt egentligen. Men man kräver många gånger alldeles för mycket i ett förhållande, att han ska vara si och så, man får nog istället tacka sin lyckliga stjärna över att man lyckats ge sina barn väldigt bra gener om man har en pappa till barnen som verkligen bryr sig om sina barn. Det är också en insikt som väcker oerhörd sorg som man aldrig kommer över, för om man tänker efter, vem vill man egentligen ha som pappa till sina barn, och när man samtidigt tänker efter att man har själv loosat honom, ja det är inget upplyftande att känna den känslan. Man ska heller inte tro att man kan komma över separationen snabbare om man gör det eller det, för den separation är verkligen en enda stor sorg som aldrig lämnar en, och man får ärr som aldrig någonsin försvinner. Det finns tyvärr inga genvägar, utan man får lära sig leva med denna sorg, ja det är verkligen svårt. Önskar dig all lycka.

  28. Det är naturligt att sörja även sånt som tagit slut fast båda lever. En gammal devis är att det tar lika lång tid för en kvinna att komma över sin fd man som relationen varade. Bra att du skrev vad du känner!

  29. Mina barn var 1,5 och 7 år när min sambo sen 11 år tillbaka lämnade mig. Vi hade också ett destruktivt förhållande och det var ingen överraskning att det tog slut.
    Men det gör ont, särskilt om man älskar personen i fråga, för trots all skit var jag fortfarande attraherad av honom och älskade honom. Men vi funkade inte ihop, samarbetade inte som föräldrar, ville olika saker och jag var mest ensam med barnen.

    När det tar slut från en man älskar och som man trodde att man skulle leva ett helt liv ihop så gör det fruktansvärt ont.
    Jag har hört att det tar ungefär lika många år som man varit ihop att läka. Det har gått 5 år och det har blivit lättare men ibland känner jag fortfarande sorg. Speciellt eftersom jag har varit dålig på att bearbeta seperationen för det finns ju ingen manual som säger hur man gör. Så man låter livet springa på och man försöker sitt bästa att inte hamna efter.

    Efter ca 1-2 år efter min seperation drabbades jag av svåra panikångestattacker. Då hade jag kört på med livet och vardagen med barn sen jag blev lämnad och till slut orkade jag inte mer. Det som hjälpte mig var att börja struktera om i mitt liv, sa upp mig från ett stressigt jobb å började studera istället. Tillåta mig själv ha tråkigt och ta det lungt hemma. Avstå helt från alkohol. Omge mig av dem jag tycker om. Inte för stora kontraster mellan barnfri och barnvecka. Rutiner och struktur hjälper i sorgen, jag lovar. Och att fokusera på barnen och veta att man är här och nu med dem, det hjälper med.

    Tyvärr har det varit svårt att samarbeta och kommunicera med mitt ex efter seperationen(vilket inte är konstigt då det inte funkade när vi var ihop heller) och det har gjort mig oroligare och ledsnare. När det väl funkat har det med gjort ont för då har han visat de goda sidorna som jag en gång blev kär i.

    Om man har attraktion till sitt ex tror jag det alltid gör mer eller mindre ont när man blir påmind om varandra.
    Jag upplever det jobbigt när jag ser att barnen är lika jonom både till utseende och sätt. Man måste jobba med sin inställning och sina tankar.

    Det jag lärt mig aåv detta är att så länge jag gör tvärtemot min magkänsla så kommer jag må dåligt. Som när jag tex shoppar för att känna lycka fast jag vet att jag innerst inne önskar att jag kunde nöja mej med det jag har. När jag vill hitta på en massa roliga saker heöa tiden fast jag vet att jag behöver lugn och ro eller när jag har barnen och jag känner att jag är för ofokuserad kansle scrollar för mkt på mobilen istället för att vara här och nu med dem. Då mår jag dåligt och jag mår endast helt bra när jag gör rätt val som känns 100% rätt och bra för mig. När jag tex vet att jag gör mitt bästa som mamma. Eller när jag tillåter mig själv att bara finnas till utan krav att imponera på andra.

    Du kommer ta dej genom det här. Men lyssna till dina inre känslor och tankar. Andas. Stanna upp. Var offline, stäng av mobilen. Fokusera på ditt inre väsen. Njut av dina barn. Njut av livet utan skönhets och prylkrav. Välj rätt efter dina värderingar. Du kommer må bättre fina du!❤

  30. Gumman! Jag sepererade i höstas, har två barn i ungefär samma ålder. Du måste börja leva! Skaffa dig en härlig älskare! En härlig man som skämmer bort dig med underbar sex och god mat! Gå ut med dina väninnor, roa dig!

    Sen, när du har barnen, då har du ork och energi och är världens bästa mamma. Men du behöver en lover❤️ Det är mitt tips. Som får dig att känna dig het, vacker och härlig och ger dig energi.

    Puss

  31. Just det, angående den lover du bör skaffa dig. Ta någon du tycker är snygg. Fruktansvärt snygg. Strunta i ålder, yrke osv. Poängen är att du ska bli dyrkad… du ska njuta. Så får du snart gnistan tillbaka- jag lovar!

  32. Tycker Blondinbella varit bra på detta 🙂 kolla vad hon skrivit. Hoppas på det bästa för dig

  33. Men fina du.
    Det kommer självklart att gå över. Det kommer att bli bra, men många säger att det kan ta upp till ett år. Sätt dig i terapi så fort som möjligt. Det gör ont för ens barns skull, det gör ont för att en dröm krashade, det gör ont för att man inte ”lyckades”, det gör ont för att det inte blev som man tycker att det borde blivit. Men att lyckas kan även vara att klara av att ta sig ur och ha en fin relations, det är att lyckas också, att ha glada barn trots skilsmässa. Kolla på Isabella Löwengrip, det gör ont som hon säger, men beslutet är rätt, barnen mår bra och de jobbar på sin rlation. Lycka till vackra Gynning.

  34. Separationen från mitt ex var det värsta jag upplevt rent emotionellt faktiskt. Jag skulle hellre gå igenom överfall och sexuella övwegrepp än smärtan i bröstet över saknaden av honom…
    Vi blev blixtkära och alla omkring oss tyckte vi var ett vackert par. Saker och ting gick fort och efter någon månad hade han flyttat in. Ganska snart efter det började han visa andra sidor av sig själv men jag var vid den punkten alldeles för kär och beroende av honom för att kunna lämna. Efter drygt två gjorde jag slut, plötsligt men bestämt. Första året efter vår separation kände jag ingenting men på årsdagen efter vårt avslut kom det som en käftsmäll. Så mitt råd är att tillåta dig själv känna och vara ledsen, det är naturligt och ingen svaghet. Tvärtom en styrka. Känslorna kommer komma ifatt dig förr eller senare om du försöker tvinga bort dom. Mitt andra råd är att ge det tid, det finns ingen tidsram för när man slutat sörja. Jag anser inte att ”tiden läker alla sår” för vissa sorger läker sig inte. Men man lär sig att leva med dom och det blir bättre med tiden. Jag läser en bok nu i sorgbearbetning som jag hoppas ska hjälpa mig helt. Om det gör det skriver jag till dig igen! 🧡🙏

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *