Så nu börjar jag vänja mig.
Vänja mig vid att vara utan mina älskade tjejer.
Det tog drygt ett år.
Sedan går det att hantera.
Hur sjukt är det att man ska vänja sig.
Vänjer sig vid saknad.
Accepterar saknad.
Förtränga att det gör ont.
Midsommar på Fredag och barnen är med sin pappa.
De var med mig på julafton.
Allt ska vara rättvist och 50%.
50 % ska jag inte vara mamma.
Jag dör inombords av sorgen.
Fast det gör inget.
För jag har vant mig.
❤️
<3 Kram!
Wow!
❤️❤️❤️