Make peace with your broken pieces
Är du vän med dina trasiga sidor? Har du bett den lilla flickan / pojken inom dig om
Förlåtelse för dumma saker du gjort. Jag har gjort det. Jag har förlåtit mig själv och jag har förlåtit dem som gjort mig illa på vägen. Länge bar jag på den där klumpen inom mig. Skammen och skulden men oxå oron över varför jag har lätt att söka mig till fel människor. Istället för att omge mig med ren kärlek tar jag ofta in människor med tunga bagage som inte är redo att ge. Tillslut har de ätit upp mig och tagit allt glitter ifrån mig. Det tog mig lång tid att inse mina dåliga mönster. Att förstå vem jag var och vad jag behövde. Men idag vet jag. Jag känner varenda liten cell i min kropp skrika om något känns fel, nu respekterar jag mig själv och omger mig med människor som tycker om mig. Människor som ser mitt ljus och som vill ge mig ljus tillbaka. För att om vi inte byter ljus så slocknar vi.
Vill ge en extra stor kram till min pojkvän som låter mig vara mig själv och som tycker mina ”knäppa” sidor är dem bästa. Och desto mer jag ger honom av mitt inre desto mer älskar han mig. Det är inte alltid lätt att hitta rätt i livet men till dig som läser detta. Det finns hopp det gäller bara att TRO på att det kommer bli bra.
Kärlek från mitt paradis. Carolina
❤️
❤️☮️
Så vackert??
Känner igen det där hur man ger och ger men inte får så värst mycket tillbaka, till slut är man tom och känner sig överkörd. Men till slut hittade även jag rätt, efter lång tid som frivillig singel för att hitta mig och göra det bästa för mig, och nu kunde jag inte känna mig mer hel och har fått ett lugn inom mig som jag aldrig har haft tidigare. Helt underbart!
Fy fan va du inspirerar. Du äger och tack för du delar✌??????
Då har jag lärt dig något nu, hoppas jag, inte för att du ska lära ut det jag skrivit, utan glra själv.
Åh Carolina, kloka fina som sprider ord som så många av oss stärks av och behöver höra.
Jag är själv en ”hippiesjäl” men som lät mig gå vilse och tappas bort… I drygt ett år har jag levt i ett förhållande där jag försökte hitta och vara någon någon annan förväntade sig och önskade. Tog stort mod och så mycket kraft att lämna, det sliter, även det destruktiva som samtidigt är så lockande och får åtminstone mig att känna mig levande…men det trasar sönder…inte bara mig utan våra nära och kära vi drar med i allt… Så sitter nu, i skyddat boende med min dotter och plockar ihop spillrorna av det som en gång för inte alls så länge sedan var jag….och att jag kommer starkare ur detta vet jag, för någon mening finns det när Universum så bestämt ruskar om oss, och ord som dina hjälper oerhört mycket! Att du blottar dig och berättar om allt som är du hjälper oerhört mycket. Så från djupet av mitt hjärta, Tack Carolina! Tack!
älskar, älskar, älskar dessa ord. härliga människa! <3 så mycket kärlek tillbaka till dig, C.