”I am proud Of the woman i am today becouse i went to a hell of a time to become her”

Tänk vart livet har tagit mig. Jag minns när jag stod på fören till den yath som vilsen 18 åring som skulle ta mig från Mallorca till Ibiza.Jag hade gjort en del galna val och var väldigt splittrad inombords. Jag sökte frihet att få vara den jag är och jag sökte lugn och frid.

Jag klev av på Ibiza i hamnen och alla vet väl att det var i det ögonblicket som jag förälskade mig i Ön . Det har varit snart 22 år av stark kärlek. 22 år? Och vad har hänt på dem åren. Jo mycket. Jag har velat fram och tillbaka om vem jag är. Jag har byggt mina företag, blivit mamma till två fantastiska döttrar jag har varit fullkomligt galen. Jag har blivit söndertrasad och upplyft. Allt för att komma fram till idag. Vägen har varit oändligt brokig, en berg och dalbana. Där fanns till och med två år när jag försökte rena mig själv från mina hippie sidor,ja det låter helt sjukt. Men ibland fick jag en känsla av att vara en free spirited konstnärssjäl inte var bra nog. Jag skulle ta alla de där nya rollerna som livet erbjöd mig. De var mycket coolare. Men sakta men säkert dog jag inombords. Vi är dem vi är. Det är bara löjligt att förneka det. Men ibland kan det ta tid att stå för sina äkta sidor. Jag tror det är därför jag dras till homosexuella. De har många av dem fått spela andra roller men tillslut klivit ut och bara varit sig själva. Jag kan känna igen mig i deras kamp och lidande.

Idag är allt bra. Idag är det bomull omkring mig och ljus i mitt hjärta. Idag har jag så mycket kärlek omkring mig men inget av det jag idag äger pga hårt arbete och har. Ingenting tar jag för givet. Allt kan försvinna. Jag vet det! Men jag njuter nu. För jag har gjort det bästa av det liv jag har. Jag gör de sakerna jag älskar. Ibland gör jag även saker jag inte älskar lika mycket men det är för att jag ska kunna göra mer av det jag brinner för. Jag minns när vuxna pratade om för 22 år sedan när jag var liten. Helt plötsligt sitter jag här själv och är 40 år. Wow vart tog tiden vägen?

Vad ska jag göra med de 20 åren som kommer nu? Det vet bara universum!

Love Carolina